Som ni säkert noterat i bloggen brinner jag för fågelskådning.
Helt opretentiöst och ödmjukt vill jag nog påstå att jag är en förbannat bra
ornitolog. För att ta min hobby till nya
höjder gick jag upp i svinottan idag på påskaftons morgon och begav mig långt ut
i vildmarken. Det var ett otroligt liv och kiv i buskarna. Fåglarna skrek och
flängde av och an med pinnar och allsköns bråte i sina näbbar. Framförallt den
rara Prärieorren (Centrocercus minimus)
visade sig från sin bästa sida. Eftersom jag, efter mycket möda, lyckades få
några riktigt unika bilder på den sällsamma gästen publicerar jag dessa här på
min blogg. Kommer självklart att skicka in bilderna till Naturmorgon (SR/P1)
också. Håll till godo.
Prärieorrhonan vaktar boet högt uppe i en gammal tall (Pinus sylvestris).
Hanen tar en välbehövlig paus i vårstöket, i skydd för honans granskande blickar,
bakom en ovanligt högsträckt lingontuva (Vaccinium vitis-idaea).
